Ett syndrom

Nu undrar såklart alla vart har jag varit, vad har jag gjort, är jag sjuk?, dött?, bort rövad, försvunnen??? Kort å gott. HATAR MITT INTERNET! Det är jätte as mega super segt, sooo enoying! 
 
Men förutom det lilla problemet internet så lever jag. Bara idag kom jag på mig själv (tyvärr måste jag erkänna att det är ett Sthlms syndrom) På mornarna när man trött, less att åka tunnelbana och vill bara komma fram till skolan nån gång. Så tänker man att man tar rullbandet för att det går fortare, om man går på det så att säga. Och då finns det ibland inte alltid men dem där ibland gångerna som är så irriternade!
 
Om man ska stå still på rullbandet ska man stå på HÖGER sida och om man ska gå gör man det på VÄNSTER sida. Med då finns dem där människor som inte vet vart dom ska stå och speciellt dem som är två och står brevid varandra. Det blir lixom kaos i kaoset, allt står still, människorna som är bakom en knuffar en för att komma förbi för att sedan upptäcka samma problem. Detta är då väldigt irriternade de gångerna man verkligen är stressad och behöver komma fram och inte kan...
 
Så vad jag vill komma fram till är stå på HÖGER sida om ni ska stå still människor.
 
Känns bra att jag kommer fram med min åsikt till så många, speciellt när de flesta bor i norbotten, men det är väl värt ett försök ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0