Step up revolution
Ni måste bara så se Step up revolution. Har precis sett klart den och man blir så påmind om varför man älskar att dansa. See it!!! Sjuk grym.
Let's start a band
Måndag morgon, ska snart traska iväg och hämta min skor som kommit!
Kom in i någon slags depp period imorse, antagligen på grund av hemlängtan, tankar kring livet och så saknar jag konståkningen. Snart få jag stå på den älskade isen igen, ska försöka hitta nån klubb till våren där jag kan kommaoch träna ibland! Om inte annat så har jag tagit mig vidare från aktiv åkare till att vilja bli dommare. Första kursen börjar i januari, längtar!!
Nu blir det att gå ut i snöstormen.
XoXo
Dagens goda gärning
Idag gjorde jag en söt litet tant jätte glad. Egentligen gick jag värdarnas omväg hem, med det var nog meningen för annars hade jag aldrig kunnat hjälpa tanten! Det finns väldigt många hög hus här, det är typ ett höghus område där varje port har en kod (och såklart inte samma)
Men tanten var på besök och kom inte ihåg koden och hennes telefon hade inget batteri, och hon undrare om jag kunde koden men det gjorde jag så klart inte. Men snäll som man är så erbjuder jag mig att låna ut min telefon så hon kunnde ringa. Några missförstånd och ett telefonsamtal senare så hade hon i alla fall koden.
Det gjorde min dag, att få hjälpa en lite stackars tant. Det borde fler göra <3
This is...
...fucking äckling amezing utomordentligt bra!!!
Ett syndrom
Nu undrar såklart alla vart har jag varit, vad har jag gjort, är jag sjuk?, dött?, bort rövad, försvunnen??? Kort å gott. HATAR MITT INTERNET! Det är jätte as mega super segt, sooo enoying!
Men förutom det lilla problemet internet så lever jag. Bara idag kom jag på mig själv (tyvärr måste jag erkänna att det är ett Sthlms syndrom) På mornarna när man trött, less att åka tunnelbana och vill bara komma fram till skolan nån gång. Så tänker man att man tar rullbandet för att det går fortare, om man går på det så att säga. Och då finns det ibland inte alltid men dem där ibland gångerna som är så irriternade!
Om man ska stå still på rullbandet ska man stå på HÖGER sida och om man ska gå gör man det på VÄNSTER sida. Med då finns dem där människor som inte vet vart dom ska stå och speciellt dem som är två och står brevid varandra. Det blir lixom kaos i kaoset, allt står still, människorna som är bakom en knuffar en för att komma förbi för att sedan upptäcka samma problem. Detta är då väldigt irriternade de gångerna man verkligen är stressad och behöver komma fram och inte kan...
Så vad jag vill komma fram till är stå på HÖGER sida om ni ska stå still människor.
Känns bra att jag kommer fram med min åsikt till så många, speciellt när de flesta bor i norbotten, men det är väl värt ett försök ;)
Trade
Det vart en riktigt bra och mysig kväll igår. Vi kollade på Trade, en film om Mexico och sexhandel. Riktigt grym så den är en rakomendation. Sen var det inte alls ett minus att huvudsrolls innehavaren var något het...
Bild lånad från den här sidan
How can I explain it?
Mina fina vänner är så saknade nu!! Ni vet it hur fina ni verkligen är men bara ni är glada och har det bra så kommer jag aldrig kunna må bättre. Är bara så där jätte deppig nu, en sånn där fin Kalles kväll som aldrig är tråkig och bara allmänt grym är vad jag behöver just nu.
Och så är jag jätte sugen på naturgodis och bilhäng och dunka musik som man kan sjunga med till en sånn kväll behöver jag också.
Prata av mig om allting som håller i gång min hjärna dygnet runt behöver luftas snart!
Jag behöver leida mig som aldrig förr med sånna som kan skratta med mig och inte bara åt mig.
Jag är trött, depp, trött, depp, lite ledsen. But I keep smiling <3
Det gick för fort...
Mitt tal
Jag har en kompis. Min kompis är en hon, och hon har både bra och dåliga sidor. Hon är min barndoms vän, man kan säga att vi känt varandra sen vi båda föddes. När jag kollar på min vän ser jag en tjej som är hyfsat lik mig, hon har brunt hår och gröna ögon, men hon är mycket ytligare än mig. Jag träffar min vän flera gånger per dag och när jag ser på henne så känner jag ibland en viss sorg men ändå en slags glädje för det är ju mig själv jag ser.
Min vän, men som ibland kan vara min fiende och som i slutändan egentligen bara är min egna spegelbild kan vara riktigt elak ibland. Hon kan ge mig konstiga blickar och jag läser på hennes läppar de dumma ord hon säger åt mig. Ibland tar jag åt mig orden något som jag oftast ångrar men ibland försöker jag bara skratta bort det. Men de ord jag en gång skrattade bort dyker ändå upp ibland, då jag hellst inte vill. Men ibland är hon den enda vännen som ser hur jag verkligen är och kan acceptera att jag faktiskt ser ut och är så här. Det är hon som gör att jag vissa morgonar känner mig nöjd med mig själv och faktiskt kan få mig att känna mig fin.
När man var yngre eller i alla fall jag, så var man inte lika intresserad över hur man såg ut, inte lika som man är idag. Man var då var inte min vän lika hård mot mig själv, då var jag bara en spegelbild. En spegelbild som inte dömde en för att man ätit en muffins, den bara log och var allmänt glad mot mig.
Men det ändrades med tiden. När jag bytta skola och klass i mellanstadiet så hände något. Jag började känna mig obekväm med mig själv. Det var inte längre min glada och trevliga vän i spegel varje gång, det var nu den började döma och bara se det dåliga på utsidan som man inte var nöjd med. Det var inte min klass eller skola det egentligen var fel på, det var jag eller rättare sagt min hjärna som mixtrade med mig. Jag vågade inte visa vem den riktiga Ester var och jag vågade inte uttrycka mig som jag vågar idag. Jag kan inte säga att jag blev mobbad i skolan men jag var väl inte klassen bästa kompis till alla precis, eller rättare sagt nån.
När jag kollar på gammla kort på mig själv, ungefär som de på bilden gammla foton som Andrew Kolb har tagit. Där det är gammla bilder från en människas liv.
När jag ser på mina gammla bilder så ser jag en tjej, oftast glad på bilderna men med en ganska vilsen själ. Min vän spegelbilden gjorde inte saken bättre. Jag kände mig bara tjock, ful och visste inte vad jag skulle göra av med mig själv. Ända sen dess har jag alltid kännt så. Mina tankar finns fortfarnde kvar sen den tiden men medans jag växte och ändrades så har även min tankar förändras.
Året innan jag började på gymnasiet var nog det året jag kände mig mest vilsen. Jag tränade 6 dagar i veckan och då kunde det vara flera täningar på en dag, sen så körde jag själv egen träning hemma på kävllarna efter mina vanliga träningar. Jag var ofta borta på tävlingar under helgerna. Jag var väl inte så jätte duktigt i skolan men jag kom aldrig efter och jag klara mig igenom den. Men det var under den här tiden jag inte visste vart jag hade mig själv och min vän spegelbilden ville aldrig vara nöjd.
Jag kämpade inte endast mot mina tävlings och tränings reslutat, skol resultat utan också mitt egna resultat. Jag försökta vara nån jag inte var. Jag ville ha kompisar men fann ingen enligt mig, jag ville bli nöjd med min kropp men blev det aldrig osv.
Men efter att snart ha gått ut gymnasiet så kan jag äntligen säga att jag har hittat mig själv och vågar vara den jag är. Från att inte ha sagt så mycket och knappt haft några vänner så kan jag nu ta ställning till vad jag tycker och tänkter, istället för att bara hålla med alla andra. En föränding som gjort mig till en bättre människa. Men min föränding har ännu inte nått sitt slutliga mål, att bli ännu nöjdare med min egna spegelbild.
Många säger att man inte ska vara för mycket utseedende fixerad med för mig är det en viktigt del. Jag har inga mål att se ut som en supermodell - lång och smal. Men jag måste få mig själv att tycka om den jag är! Blondinbella - eller rättare sagt Isabella Lövengrip är en tjej jag har som förebild. Hon har gått från att varit en tjej hon trodde hon var till en kvinna som nu vet vem hon är. Här är en text från hennes bok Egoboost, en text som jag kommer att behöva tänka då och då för jag vet att ibland kan mina mål vara o uppnåliga och orealistiska.
"Ett mål bör bör vara realistiskt. Visst, att få högsta betyg i alla ämnen kan vara realistiskt om du är extrem duktig i skolan. Men om du samtidigt har satt upp flera andra mål på den lista, som "bli smal och vältränad", "hitta en egen lägenhet!, "skaffa en pojkvän", "åka och backpacka i Australien", så är det längre inte realistiskt."
Jag förespråkar för att man ska vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker och säger. Jag står för att jag tycker det och i vissa samanhang så bryr jag mig inte heller om alla andra. Men oftast spelar jag att jag inte bry mig. Men små saker kan såra mig mer än vad folk vet. Det nån säger på skämt kan jag ta som riktigt kritik mot mig själv och för varje gång måste jag börja om på nytt med det jag redan börjat bygga upp. Nu vet jag att jag inte kan få allt samtidigt.
Jag har en kompis. Min kompis är en hon, och hon har både bra och dåliga sidor. Hon är min barndoms vän, man kan säga att vi känt varandra sen vi båda föddes. När jag kollar på min vän ser jag en tjej som är hyfsat lik mig, hon har brunt hår och gröna ögon, men hon är mycket ytligare än mig. Jag träffar min vän flera gånger per dag och när jag ser på henne så känner jag ibland en viss sorg men ändå en slags glädje för det är ju mig själv jag ser.
Min vän, men som ibland kan vara min fiende och som i slutändan egentligen bara är min egna spegelbild kan vara riktigt elak ibland. Hon kan ge mig konstiga blickar och jag läser på hennes läppar de dumma ord hon säger åt mig. Ibland tar jag åt mig orden något som jag oftast ångrar men ibland försöker jag bara skratta bort det. Men de ord jag en gång skrattade bort dyker ändå upp ibland, oftast vid fel tillfällen. Men ibland är hon den enda vännen som ser hur jag verkligen är och kan acceptera att jag faktiskt ser ut och är så här. Det är hon som gör att jag vissa morgonar känner mig nöjd med mig själv och faktiskt kan få mig att känna mig fin.
När man var yngre eller i alla fall jag, så var man inte lika intresserad över hur man såg ut, inte lika som man är idag. Då var inte min vän lika hård mot mig, då var jag bara en spegelbild. En spegelbild som inte dömde en för att man ätit en muffins, den bara log och var allmänt glad mot mig.
Men det ändrades med tiden. När jag bytte skola och klass i mellanstadiet så hände något. Jag började känna mig obekväm med mig själv. Det var inte längre min glada och trevliga vän i spegel varje gång, det var nu den började döma och bara se det dåliga på utsidan som man inte var nöjd med. Det var inte min klass eller skola det egentligen var fel på, det var jag eller rättare sagt min hjärna som mixtrade med mig. Jag vågade inte visa vem den riktiga Ester var och jag vågade inte uttrycka mig som jag vågar idag. Jag kan inte säga att jag blev mobbad i skolan men jag var väl inte klassen bästa kompis till alla precis, eller rättare sagt ingen.
När jag kollar på gammla kort på mig själv, ungefär som de på bilden gammla foton som Andrew Kolb har tagit. Där det är gammla bilder från en människas liv.
När jag ser på mina gammla bilder så ser jag en tjej, oftast glad på bilderna men med en ganska vilsen själ. Min vän spegelbilden gjorde inte saken bättre. Jag kände mig bara tjock, ful och visste inte vad jag skulle göra av med mig själv. Ända sen dess har jag alltid kännt så. Mina tankar finns fortfarnde kvar sen den tiden men medans jag växte och ändrades så har även min tankar förändras.
Året innan jag började på gymnasiet var nog det året jag kände mig mest vilsen. Jag tränade 6 dagar i veckan och då kunde det vara flera täningar på en dag, sen så körde jag själv egen träning hemma på kävllarna efter mina vanliga träningar. Jag var ofta borta på tävlingar under helgerna. Jag var väl inte så jätte duktigt i skolan men jag kom aldrig efter och jag klara mig igenom den. Men det var under den här tiden jag inte visste vart jag hade mig själv och min vän spegelbilden ville aldrig vara nöjd.
Jag kämpade inte endast mot mina tävlings och tränings reslutat, skol resultat utan också mitt egna resultat. Jag försökta vara nån jag inte var. Jag ville ha kompisar men fann ingen enligt mig, jag ville bli nöjd med min kropp men blev det aldrig osv.
Men efter att snart ha gått ut gymnasiet så kan jag äntligen säga att jag har börjat hittat mig själv och vågar vara den jag är. Från att inte ha sagt så mycket och knappt haft några vänner så kan jag nu ta ställning till vad jag tycker och tänkter, istället för att bara hålla med alla andra. En föränding som gjort mig till en bättre människa. Men min föränding har ännu inte nått sitt slutliga mål, att bli ännu nöjdare med min egna spegelbild.
Jag har inga mål att se ut som en supermodell - lång och smal. Men mitt viktigaste mål är att jag måste få mig själv att tycka om den jag är! Blondinbella - eller rättare sagt Isabella Lövengrip är en tjej jag har som förebild. Hon har gått från att varit en tjej hon trodde hon var till en kvinna som nu vet vem hon är. Här är en text från hennes bok Egoboost, en text som jag kommer att behöva tänka då och då för jag vet att jag kan ha orimliga mål.
"Ett mål bör bör vara realistiskt. Visst, att få högsta betyg i alla ämnen kan vara realistiskt om du är extrem duktig i skolan. Men om du samtidigt har satt upp flera andra mål på den lista, som "bli smal och vältränad", "hitta en egen lägenhet!, "skaffa en pojkvän", "åka och backpacka i Australien", så är det längre inte realistiskt."
Jag förespråkar för att man ska vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker och säger. Jag står för att jag tycker det och i vissa samanhang så bryr jag mig inte heller om alla andra. Men många gånger spelar jag att jag inte bry mig. Men små saker kan såra mig mer än vad folk vet. Det nån säger på skämt kan jag ta som riktigt kritik mot mig själv och för varje gång måste jag börja om på nytt med det jag redan börjat bygga upp.
Nu vet jag att jag inte kan få allt samtidigt. Men jag vet att jag har vänner där ute!
Night sky
Det är verkligen synd att man inte har systemkamera ibland! En kväll nu i veckan var det en sån oerhört fin himmel men blev inge bra med min kamera..
Te och jordnötter
Som rubriken säger dricker te och äter några stackars överblivna jordnötter jag hittade här hemma. Kombinationen kanske inte helt OK men Hej ser jag ut och bry mig? Sen har jag ett papper brevid mig som kommer från våran englska lärare och det är en läxa som borde bli gjord och Hej jag borde verkligen göra den. Men jag börjar med att lyssna lite på Ulrik Munther eftersom han är min idol idag,imorgon och alla dagar.
Jag borde verkligen, verkligen jätte mycket men lusten är tappad.
Min tid
Från och med imorgon har jag bara en termin kvar på gymnasiet och vem vet hur livet efter gymnasiet kommer att sluta. Jag kommer sakna skolan och jag kommer sakna Piteå har ju hunnit bo här nått år nu, Piteå är hemma. Jag kommer sakna min lägenhet mitt helt egna lilla kryp in det är här alla mina tankar och funderingar har fastnat på väggarna här finner man mig. Såklart att man kommer sakna klassen vi har hunnit gå igenom mycket både bra och mindre bra saker mycket skratt och lite tårar. Vi har haft våra konversationer som ingen utifrån skulle fatta nada av och inbland tror jag att inte ens vi har fattat. Jag vet att man ska blicka frammåt ta framtiden men det känns så svårt när man inte vet om man kommer trivas lika bra på nästa ställe. Kommer det då finns nån så förstår sig på mig fattar och ta mig med en nypasalt. Kommer det finns folk som ger mig konstiga blickar för att dem inte känner mig, man måste helt enkelt lära känna mig för jag är inte så som många tror för jag är 1000 gånger konstigare! Men när jag lämmnar Piteå så kommer jag lämna en stor del av mitt hjärta här för det är här jag känner mig som mest hemma, man kan ränka med att jag kommer att komma tillbaka kanske jag inte flyttar, kanske om något år eller pensionär, som sagt ingen kan furutse framtiden den får helt enkelt leda mig dit den vill.
I heard
Borde jobba på min svenska uppgift men det är svårt när man blivit sämre igen, att man alltid ska behöva säga peppar peppar! Aja kiruna senare idag kommer bli svårt att somna på tåget när det är massa barn där också, kärlek..!
W705u
Dunka musik medans man städar gör att det inte känns lika tråkit! Okej låten som är på just nu suger en dålig remix! Har bytt glödlampa också så nu ser jag vart jag är i mitt rum känns ju bra!
Btw.. Bytte till min gamla mobil igår gud så jag älskar den bästa telefonen jag har haft, tror jag har den hela veckan ut!
Jag vill se det snöa!
När det är snö klagar man den men nu vill jag verkligen att den ska komma! Det är faktiskt november jag ska ha snö på min födelsedag förståt? Sen går man omkring som en zombie hela dagarna bara för att det är så mörkt ute hela tiden för det nämligen ljusare med snö, tror det eller ej! Jag höll seriöst på att somna medans min mat var i ugnen som tur var hade jag timer inte varje dag. Ikväll blir det att läsa igenom papprerna till redovisningen imorgon sen går jag och lägger mig.
Efter ett noga övervägande tror jag att jag ska avluta min paint karriär (om jag nu hade nån) Jag tror till och med en treåring är bättre att måla än mig, om ni inte ser det så ska det föreställa mig sova på en kudde? vid bordet. Hur tänkte jag hära..
Keep it simple
- Jag är inge trött
- har ingen lust att gå och lägga mig
- har spring i benen,
- är sugen på tomtegröt igen
- imorgon är det skola
- min mamma å pappa försöker tappert att sicka ett mms åt mig, dom har än inte lyckats..
- jag har den fulaste luggen i världen
- ..dom har nu själv konstaterat att dom inte kan sicka mms
- grönt te ska visst vara bra för vikten
- godnatt
Rubrik
Rubriker lever i en helt egen värld, man vet aldrig vad man ska skriva som rubrik. Man vill ju helst att den ska relatera till själva inlägget men ibland går det verkligen inte och det är sånna gånger det blir att man stoppar dit en bit ur en låt text eller så skriver man in något helt orealistiskt som bara är där för att det måste stå något!
Tänkte bara ni borde veta detta om ni någon gång inte fattar själva meningen med rubriken!
Som en smäck
Har varit och kollat runt och kollat på lite olika hemsidor där man kan köpa kläder och man känner sig lika fattig varje gång...Om man bara skulle varit lite rikare! Hittade ett par skor från vivistyle som hade varit fina på fötterna.
Jag får nöja mig med att sitt och kolla på dom på nätet helt enkelt.
Godnatt
Några år yngre
Vem sitter inte och kolla på när carola uppträdda med främling år 1983? Jo jag det faktiskt as kul, okej inte överdrivet kul men ändå. Och jag är så snäll och delar med mig av mitt söndags nöje!
Radio
Varje morgon när jag äter frukost sätter jag på radion och lyssnar på rix morgon zoo, för det första blir man pigg, programmet är bra och man blir på bra humör. Tycker folk i allmänhet lyssnar på för lite radio man lär sig faktiskt massor okej kanske inte från just det ptrogrammet men det finns ju andra. Sen är det skön avkoppling än att alltid titta på tv och få massa intryck från både bild och ljud, radion så är det bara ljud och man får uppfatta bilden själv hur man tror den är. Sen får man lyssna på massa bra musik beroende på programm såklart.
Så lyssna på mer radio folket! Kanske är det så att människor idag underskattar radion gör inte det. Tänkt förr i tiden hade man ingen tv då hade men radion, om dom klarade av det så kan vi. Så nästa gång slår du på radion och pysslar med något än att kolla på tv som en klump deg, det är min åsikt! Men jag menar inte att man inte alls får kolla på tv för det gör jag också, men för omväxlings skull! :)
regnet kan ta å sticka iväg från piteå!
Regnet öser ner och jag sitter hemma hos Sara och chillar innan jag ska dra till ishallen och vara tränare. Seriöst jag orkar inte gå ut när det regnar så här efter en sekund så är man sjöblöt!!!
Så här kul har man hos Sara!!
Så här kul har man hos Sara!!
