mittvykort

Från och med imorgon har jag bara en termin kvar på gymnasiet och vem vet hur livet efter gymnasiet kommer att sluta. Jag kommer sakna skolan och jag kommer sakna Piteå har ju hunnit bo här nått år nu, Piteå är hemma. Jag kommer sakna min lägenhet mitt helt egna lilla kryp in det är här alla mina tankar och funderingar har fastnat på väggarna här finner man mig. Såklart att man kommer sakna klassen vi har hunnit gå igenom mycket både bra och mindre bra saker mycket skratt och lite tårar. Vi har haft våra konversationer som ingen utifrån skulle fatta nada av och inbland tror jag att inte ens vi har fattat. Jag vet att man ska blicka frammåt ta framtiden men det känns så svårt när man inte vet om man kommer trivas lika bra på nästa ställe. Kommer det då finns nån så förstår sig på mig fattar och ta mig med en nypasalt. Kommer det finns folk som ger mig konstiga blickar för att dem inte känner mig, man måste helt enkelt lära känna mig för jag är inte så som många tror för jag är 1000 gånger konstigare! Men när jag lämmnar Piteå så kommer jag lämna en stor del av mitt hjärta här för det är här jag känner mig som mest hemma, man kan ränka med att jag kommer att komma tillbaka kanske jag inte flyttar, kanske om något år eller pensionär, som sagt ingen kan furutse framtiden den får helt enkelt leda mig dit den vill.